självmord & mytologi

att det sker fler självmord vid juletid är falskt. det stämmer inte. siffrorna säger annorlunda. det är en, så att säga, urban myt, vilka vi har många av (till exempel det där om att vi sväljer ett visst antal insekter per år, vilket var ett påhitt, i ett reportage om urbana myter, för att göra en poäng angående dessa myter).

myter får sitt fäste i och med att de anspelar på starka känslor. och den här, den gillar vi.

vi måste alltså manifestera hur pass ensamma vissa människor är, så pass ensamma att de tar sitt liv, speciellt under juletid, för det är ju då man verkligen måste vara med någon. det är ju vad julen handlar om. 

för att stärka vår egen känsla av hur mycket gemenskap vi egentligen har omkring oss, i synnerhet kring juletid? ja, det ter sig så.

vi utnyttjar andra människors utsatta situation; ensamhet, för att kunna må bättre själva.

vi njuter alltså av att andra har det dåligt, annars kan vi inte själva ha det så bra som vi har det.

logiskt samtidigt som väldigt lågt.

men det är så människan fungerar. det är så vi fungerar.

vi är monster. iskalla monster.

därför avskyr jag julen. därför avskyr jag människan. för i grund och botten är våra drifter så lågt fungerande och så vitala för hur vi är och agerar. och julen, den är bara ännu en manifestation av hur vedervärdig människan egentligen är.

och därför uppskattar jag att spendera julen med de boende på jobbet. de lägger inget större värde i julen. det är bara ännu en dag. en dag där det uppenbarligen äts mer mat än vanligtvis.

psykiskt sjuka är ibland så mycket friskare än de "normala"...

dagens: sufjan stevens - holland

asocialitet & sömn

ett av mina största problem är, att lämnas jag ensam, då fortsätter jag att vara ensam. min sociala förmåga och mitt sociala intresse är undermåligt. jag sitter hellre och bara glor och kanske går några varv runt lägenheten än lyfter på luren och ringer någon. jag har testat förr att bara vara ensam ett tag, utan att göra någonting speciellt.

det blev bara en vecka. bodde i gävle på den tiden.

men jag... trivdes är fel ord, för trevnad var det inte... men det var ett slags känslomässigt lugn.

när jag har människor omkring mig tar det så jävla mycket utrymme att ständigt hålla koll och analysera och att försöka anpassa mig själv till omständigheterna. när jag är själv slipper jag det. vilket är väldigt tragiskt.

vad som dock ställer till problem är att jag inte kan somna. jag har alltid haft problem med det. men jag har lättare för att somna när det är någon annan jag sover med och efter tre år vänjer man sig vid att den andra personen är där.

i övrigt hitta jag ett superball program: www.dream-recorder.com.

man spelar in när man sover så analyseras en sömn på nåt sätt.

måste jag göra någon dag.

sometimes I feel like a sad song

på när John Denver skrålar om sitt jet-plane som han inte vill åka iväg i, gitarren svajar som om han matat den med whiskey och cornflakes och hans röst påminner om en präst som är blint övertygad om sin trosuppfattnings helighet.

"so kiss me and smile for me"

fick biobiljetter för två av företaget. kramade chefen. sade god jul.

det enda som upptar mina tankar, när jag inte funderar över vad som är fel på alla andra, är vad som är fel på mig.

borde egentligen starta en hobbydiagnos-site och dela ut personlighetsstörningar än hit och karaktärsneuroser än dit.

vill du få en tvivelaktig diagnos av en okvalificerad kvackare? skicka mig bara ett meddelande med en fallbeskrivning och jag är din man!

juste och dexter

I stilla frid satt jag strax utanför Stuvsta och läser "Darkly dreaming Dexter" av Jeff Lindsay. Och jag hatar när folk tilltalar en som man inte känner. De lutar sig fram och försöker söka ögonkontakt och man vet inte riktigt om det faktiskt är en själv de pratar med. Säger man någonting till dem och det faktiskt är så att de inte pratar med en blir resten av resan något besvärlig och en sköra stolthet är sårad för alltid (underbar sak att ta upp när man går ner i en emotionell lågkonjunktur och inte riktigt orkar annat än att skämmas över sig själv).

Men någon ursäktar sig och jag ser mig omkring.

"Är den där boken efter serien på TV?" säger någon till mig.

Och det sjuka är, att jag fortsätter samtalet. Jag pratar på och rekommenderar serien och böckerna starkt och förklarar vad som är bra med serien och böckerna och blablabla... Sen stiger jag av vid Älvsjö, innan samtalet når den där pinsamma tystnaden som uppstår när två främmande människor börjar samtala om ett gemensamt ämne men finner att ingenting mer är delat dem emellan.

Jag har blivit alltför juste för mitt eget bästa.

Jag hjälper dame vid IKEA att dra den överpackade vagnen till sin bil, jag ler åt kassörskan och skrattar lätt åt hennes standardfras om det hektiskta i julhelgen, jag önskar god jul och gott nytt år åt mina kollegor, jag ger korrekta vägbeskrivningar åt främlingar som förirrat sig och jag ringer polisen när någon blir överkörd.

Jag har förlorat mig själv.

skulder och asperger

mor ville låna pengar. igen.

meddelade hon över sms.

det var ett tag sen senast nu... och jag är dålig på att säga nej. men jag gjorde det ändå. med allt jag kunde förmå. över sms. goda förklaringar till hur saker och ting inte ska vara.

men aldrig hur de ska vara.

aldrig varför.

betalade för några månader sen tillbaka tusen pix till ett ex, vilka hon aldrig fått tillbaka när hon lånat ut väsentligt mer till mor. gjorde det för att jag skämdes. skämdes för att jag inte insett att jag borde ha gått emellan och sagt nej. att jag inte förstod hur saker och ting egentligen borde ha sett ut.

annars började dagen dåligt.

chockvakna till "bring the night" av kaskade, på alldeles för hög diskant. förkylning. obligatoriska matsmältningsproblem, grus i ögonen. grekerna går lös på varandra. medvedev och putin har någonting jävligt fuffens för sig.

afrika är fortfarande inte ett land.

slutade däremot bättre. chefen skickar mig och två kollegor på två föreläsningar om autism och asperger (eller autistisk psykopati som Asperger själv kallade det) 10-11 februari.

parasit och högtravande skit

pulsen stiger och det matta sätter sig som ett filter över ögonen. klockan är bara kvart i ett, lunchtid, men jag lägger mig, som jesus på korset, och sover... på jobbet.

jag somnar aldrig, men nästintill.

hör klienter sluddra om huruvida varor ska placeras i kyl eller inte, för att försvinna djupare och krypa ihop i fosterställning.

sov antagligen bara tre timmar eller så inatt. lade mig vid elva för att läsa "parasiten" av fredrik ljung. en bok, som jag tyvärr antar att den rider på vågen jens lapidus "snabba cash". den handlar om en kvasipsykopatisk handelsstudent som knarkar sönder sina "strålande" karriärsutsikter. den har ett intressant språk; späckat med fina ord som verkligen inte finner sin plats i språket, liksom dagens deckarromaners veka försök att lyfta sig själva från bottenslamsnivån med en och annan föråldrad synonym hämtad från microsoft words tvivelaktiga synonymlager.

men till skillnad mot dessa deckarsluskar lyckas han få det att bli ett högtravande skitsnack som spär på stereotypen om "börshajens" nonchalanta narcissism.

efter en timme lägger jag boken åt sidan, ligger vaken i mörkret en timme, för att sedan kolla på senaste avsnittet av dexter och simpsons...

sömndrucken med påsar under ögonen och en antagligen tämligen blek nuna beger jag mig ut bland kollegorna. de gillar inte vad de ser. jag utstöter något om att jag är sjuk och fått remiss till specialistläkare men inte kommer att få någon tid förrän nästa år.

vilket suger.

men privatisera vården ni, alliansen. kör hårt. diket räknas säkert som en fil i er värld, och det är okey för mig... så länge ni inte dribblar med anledningarna till varför ni gör allt ni gör: er nonchalanta narcissism och högtravande skitsnack.

The Oja Syndrome

Mattheten börjar tära på mig. Vaknar varje morgon med en kista ben i bröstkorgen.

Men, fake it 'til you make it! eller vad var det nu man sa?

Inte för att jag tror ett dyft på det tankesättet. "Med en positiv inställning..." my ass! Det enda som kan göra att någon faktiskt köper konceptet att låtsas sig till en verklighet är tyvärr dumhet. Ignorans. Visst kan man försöka ändra sitt sätt för att försöka skapa lite bättre förutsättningar, till exempel att inte komma till jobbet och gnälla hela jävla dagen över jobbet utan istället hålla käften och le åt de där korkade jävlarna som spyr ur sig värre dynga än muzaken. Då kanske man slipper förvärra miljön inför nästa dag.

Men det är i grunden en synvilla. Och förblir en synvilla.

Även om jag har viss tilltro till den kognitiva beteende-terapin tror jag inte att den fungerar på riktigt om man inte är riktigt tidigt ute med den. Är man en negativ jävel som är trött på livet vid 20-40 års ålder, ja, då finns det nog grunder till det; uppväxten. Går den att ändra i efterhand? Nej. Den kommer alltid att ligga kvar, därför blir den kognitiva beteende-terapin bara ett plåster för att dölja såret. Man präntar in ett nytt tankesätt som lägger sig ovanför det gamla, vilken alltid kvarstår.

Terapin handlar mycket om coping, och att hantera olika situationer rätt funkar inte alltid, så den gamla sidan kommer alltid att komma fram till ytan igen.

I slutändan handlar det om hjärntvätt.

Man vill ändra en person genom att lura den att den tänker på ett annat sätt än den egentligen gör.

I övrigt namngav jag ett nytt syndrom idag. The Oja Syndrome.

Har noterat att det finns en variant av hypokondri som kännetecknar sig i en abnormal övertygelse om och strävan efter en (neuro)psykiatrisk diagnos.

Jag håller just nu på att strukturera en diagnosbasis till DSM-V.

pedagogik & biståndspolitik

Försöker plugga men kan verkligen inte. Det handlar inte om att jag inte förstår eller att det är kunskap som ligger på en hög nivå, snarare tvärtom. Det är så enkelt att jag får ångest över det menlösa i att lära in någonting av det. Jag går kurserna på ca 100-150% och jobbar heltid och det är ändå så fjuttigt att det bara är att sätta sig ner i en timme och skriva en jävla massa rabalder.

Så skriver läraren åt mig att jag borde göra VG-uppgiften.
Av vilken anledning skulle jag göra den?
Jag behöver ändå inte det betyget. Så varför slösa mer energi än nödvändigt?

Så resonerade jag genom hela skolgången. Chillade större delen av tiden och tog i lite när det närmade sig slutet. För att få ett betyg över huvud taget.

Skolan och dess pedagogik är så tragiskt förlegad.

Sedan har jag kommit fram till att jag aldrig mer vill stödja en biståndsorganisation. De är bara ännu ett exempel på "västvärldens" storhetsvansinne. Vi suger ut u-länderna så pass mycket som möjligt för att sedan vända om 180 grader och helt plötsligt börja ge dem pengar och mat så att de klarar sig. Vi suger ut dem och gör dem beroende av oss.
"Västvärlden" är som en hustrumisshandlare - slår och sträcker ut en hjälpande hand.
I alla fall tror vi att de är beroende av oss och försöker bibehålla det genom att pumpa in mer och mer bistånd i länderna så att de kan sneddistubieras till landets ledning och de lokala magnaterna.
"Men vad händer om vi bara slutar? De kommer ju att dö då!"
Ja, och? Är det vårat ansvar att hindra dem från att döda varandra? Varför går vi då inte in i USA och får dem att sluta döda irakier, afghaner och pakistanier?

För att vi identifierar oss med dem.

Men de där barbarerna där nere, de är ju bara barbarer, därför måste vi lära dem om vad som är rätt och vad som är fel - och det kommer ju ta ett bra tag att lära dem det i och med att de är så outvecklade... att de inte förstår att det är FEL att könsstympa är en helt annan sak än att den amerikanska kristna högern inte förstår att predikandet av avhållsamhet förvärrar AIDS-problemet.
Verkligen.

Dagens: Futurecop! - N.A.S.A.

schizoid in k-town

Två nätter i K-town. Dåligt väder sen vi åkte. Bilens ena däck var typ paj (nånting inuti hade släppt eller liknande), så hela vägen ner skakade hela bilen och var förjävligt svår att styra. Gick inte riktigt att komma up över 110 km/h då man vid denna fart började känna hur bilen släppte greppet om vägbanan.
Annars sitter jag och söker information om personlighetsstörningar. Ett oerhört intressant område. Och när man sitter och kollar runt bland alla dessa sidor hittar man en hel del av dessa forum där folk skriver: "Har länge trott att jag är konstig - den där och den där personlighetsstörningen passar ju in på mig!"
Folk som ständig söker någonting att skylla på.
Som inte riktigt förstår hur pass allvarliga störningarna faktiskt är och hur många områden de sätter ur spel för en människa...

För vissa stämmer dessa diagnoser säkert, men jag kan ju sätta en hel del cash på att den som faktiskt har någon av dessa störningar inte är så jävla glad över att få den diagnosen... och är nog sällan ute efter att diagnosticera sig själva med hjälp av internet.

Men som de säger; "It's all true on the internets!"

Så, jag var ju bara tvungen att testa mig. Tydligen har jag schizoid personlighetsstörning: "Ett genomgående mönster av tillbakadragenhet från sociala situationer och ett begränsat register av känslouttryck i kontakten med andra."

Personality Disorder Test Results Paranoid 38% Schizoid 62% Schizotypal 46% Antisocial 34% Borderline 58% Histrionic 30% Narcissistic 42% Avoidant 38% Dependent 34% Obsessive-Compulsive 22%

Take Free Personality Disorder Test
personality tests by similarminds.com

generellt vansinne och skridskor

Så sitter vi i bilen, på väg till Pingstkyrkans loppmarknad, jag och två klienter. Vi har radio 107.5 på och en remix på Michael Jackson kommer på. Jag vet inte vilken låt eller vilka som remixat, men A hojtar till från baksätet och låter mig få veta att Michael Jackson, det är en bra kille det.
Jag vänder mig mot K och säger; "Ja, Michael Jackson är riktigt bra. Eller vad tycker du?"
Som vanligt möter han aldrig en blick och dröjer åtminstone en halv minut med sitt svar. Tillräckligt länge för att man slutat vänta på ett svar. Han gör jämt så. Ibland svarar han, ibland inte.
Denna gång påpekar han stillsamt: "Ja, men inte lika bra som mig."

Det bästa är att han verkligen menar det.

Problemet är bara att vad han än säger så är 99% av det han säger ren galenskap. Men jag har aldrig träffat någon roligare människa. Någonsin. Få har förstått att melodifestivalen styrs av maffian och att regleringen av inomhustemperaturen på det låga 20-22 celsius endast är ett hån mot dem som vill gå nakna hemma.

Kan man inte inte hålla med?!

Från loppmarknaden fick jag i alla fall med mig ett par skridskor. Kostade bara 75 SEK. Bild kommer framöver.

Dagens: Luomo feat. Sascha Ring - Love You All

autosol

Var ute med en klient idag. Han blir alltid nervös där det vistas mycket folk.
Jag kommer ut från Clas Ohlson med en flaska autosol och han väntar på mig eftersom han inte klarade av att vara kvar inne i affären. När jag går fram till honom och säger: "Då så, ska vi dra nu?", sätter sig en dam med rullator sig vid honom, och råkar då putta till honom något. Han ställer sig upp och tittar på henne, böjer sig fram och säger: "Du knuffade till mig!" Hon svarar: "Oj, ursäkta, det var inte meningen."
Här skulle antagligen de flesta nöja sig - de har fått en ursäkt och därmed kunnat rädda sitt sårade ego.
Men inte han.
Nej, han säger: "Det var det visst!"
Sedan går han därifrån, förbi mig och skriker "FAN! JÄVLA SKIT!"

Tydligen lägger Jehovas Vittnen konstiga saker i drinken. Invandrare som äger barer med.

När vi åker i bilen på väg hem får han dåligt samvete för att han blev så arg på tanten.

en första del

Trots att man vet att en person döljer någonting spelar det ingen roll om man tar upp det. Om man frågar om det. Egensyftet förhindrar det. En människa är automatiskt en lögnare, då hennes självbevarelsedrift är hennes drivande kraft. Liksom människor ofta har svårt att se en fördröjd belöning har hon svårt att förstå en fördröjd konsekvens - hon ljuger tills hon konfronteras med sanningen, från en andra part.
Sanningen är tills dess hennes egen att skapa.

Dagens:

College - Teenage Color (Russ Chimes Remix)