feminismen är en, i benmärgen, narcissistisk ideologi.många far och flyger med ordet feminism hit och dit och påstår att den har någonting att göra med jämlikhet. det har den inte - den handlar i viss mån om jämställdhet, men inte någonstans om jämlikhet. och det är därför den är narcissistisk.
slår upp DN, och vad får jag se? jo, en kvinna som påstår sig vara konstnär för att hon målar tavlor av fittor och bygger fittor av lera.
"kvinna, älska och var stolt över ditt kön!" var budskapet. ett typiskt feministiskt budskap. feministerna är upptagna av att de ska älska sina egna kön. varför? för att mannen älskar sitt kön!
nu kanske det är jag som är fördomsfull, men i den mån jag känner feminismen och feminister är det svaret.
ja, men dåså; gå ut på stan och fråga hur många killar/män som älskar sitt kön. pratar vi genitalier kan jag ge min högra hand (vill behålla min vänstra) på att den större delen inte kommer ge ett positivt svar.
varför?
bara en narcissist älskar sina genitalier. bögar kanske gillar andra killars genitalier, men större delen är nog inte så förtjusta i sina egna.
talar vi om könet i genusperspektiv så tror jag inte att det skulle luta åt varken höger eller vänster. killar har oftast lättast för att umgås med killar på grund av det genussystem vi har, men i och med heteronormativiteten, vilken här innebär att kvinnor och män gifter sig och skaffar barn, spenderar alltså båda sina liv med det "motsatta könet".
feminismens grund var någorlunda vettig. män och kvinnor behandlades olika och hade olika rättigheter och skyldigheter. så bör det inte vara. men idag är feminismen bara en fördomsfull, rasistisk (ja, rasistisk gentemot männen), ogenomtänkt (patriarkatet är den dummaste idén någonsin, men folk luras lätt att tro på den... men bara för att mina föräldrar sa till mig att tomten fanns innebar det inte att det var sant - de ville kontrollera mig genom mina föreställningar) och narcissistisk propagandamaskin.
feminismen är min ärkefiende. den strider mot allt jag tror på. men till skillnad mot feminismen försöker jag inte ta patent på vad som är rätt och fel.
och angående kvinnan som gjorde konstverk föreställande fittor; ta itu med din relation till din mor.
[]
tanken slår mig, att jag har bara ett grundläge. ett läge som jag ständigt befinner mig i, med små variationer upp och ner, vänster och höger. vad jag än gör är det läget konstant; det är vad som utgör mig; det är min person.
jag är konstant depressiv.
även om jag skrattar, ler, skiter och faktiskt har en bra stund, vilket jag inte påstår att jag inte kan ha, ligger grundläget på lur som ett brus av bladder. samtal, ord, miner, tonlägen. det får mig att uppfattas som cynisk, vilket jag egentligen inte är. jag har en väldigt positivistisk människosyn, dock inte folksyn. jag har en hög tolerans och acceptans för människor och deras avigsidor.
men allt jag gör, allt jag strävar mot, gör jag inte för att jag vill det; jag gör det för att jag vet att jag faktiskt borde vilja det och jag behöver göra det. jag vet att det är bra för mig och att det kan vara saker som får mig ur grundläget... en vacker dag... men skulle grundläget få bestämma skulle jag sitta i ett hörn resten av mitt liv. en och annan bok skulle vara trevligt. nån som ibland kom förbi och tittade in så att jag inte växt fast i väggarna.
och det vet jag att jag inte får. att jag inte kan.
[]
hur uppskattade censureraren lindsays bröstvårtas lokalisation?