onsdag 29 juli 2009

gapa stort

det tråkiga är att man ser dem i ögonen, kanske ler man lite, och nickar instämmande, men känner ingenting.
och det enda man egentligen hör är det gamla vanliga skrikandet och gapandet och svärandet som bara påpekar om hur intressant situationen skulle bli om man sket på bordet.

och att ingen annan hör.


Inga kommentarer: