about the knutby-thing

HELGE FOSSMO SÄGER ATT DET ÄR SANT ATT JAG KAN DÖ IMORGON!!

insanitet & hierarki

det är intressant att var dag umgås med schizofrena och personlighetsstörda.

det ger livet en intressant vinkel.

en säger till mig: "ni serverade filmjölk istället för mjölk imorse... jag kan väl för helvete skilja på mjölk och filmjölk!!"

två utropstecken för att betona insaniteten...

en annan påpekar att man dealar dopingprodukter på alla gym och att daniel därför inte är bra för victoria.

detta har den hört från teve.

en tredje påpekar att den inte vill ha amfetamin, kokain, knark, att det är bra att invandrare inte är politiker och att den inte är ett djur.

och där sitter vi med en varsin kopp kaffe.

och personalen tycker det är fel att ha jacka inomhus.

och min kollega som frågar vad det för jävla mening med att göra någonting när klienten/brukaren/boenden (och alla jävla namn man kan komma på för att skapa en tydlig hierarkisk trappa där den psykiskt sjuke alltid är längst ner) inte själv vill... varför fortsätta? för vems skull?

undrar hur många människor utan en psykisk störning som lever tillsammans med någon som har en (eller flera)? ibland stöter man på par som båda har psykossjukdomar eller personlighetsstörningar... men jag undrar om en "mentalt frisk" - hur vagt det begreppet än må vara - person kan klara av den kaotiska tillvaro som ofta kommer med en psykisk störning...

dagens: bon iver - re: stacks

mat & flegmatism

åt en måltid bestående av tortellini med fyra ostar, kikärt & cashew-biffar med en hemmagjord blåmögelostsås och kom på att jag egentligen inte borde skriva någon menlös skit om vad jag tycker och inte tycker, utan borde skriva om vad jag äter. det låter bättre.

vem fan bryr sig egentligen om vad någon annan än den själv tycker? alla människor är i grunden egoister och från våra första steg till vårat sista är våra egon det centrala i våra liv. fuck it säger jag.

tyvärr är jag för lat för att fota allt jag äter. för lat för att ens fota en måltid om dagen... 

dagens: electronic explorations - 062 - jazzsteppa

songs of (...) hate

ibland grips jag av en obegriplig avsky när jag läser om, hör om eller tänker på människor.

det de gör behöver inte vara någonting dåligt.

jag bara avskyr att de finns och agerar.

dagens: leonard cohen - avalanche

forts...

när vi ändå är inne på feminismen...

vad har den åstadkommit under de senaste hundra åren? jag antar att den tar sig credit för att kvinnorna till slut fick rösta... men jag är dessvärre inte tillräckligt insatt i den frågan för att faktiskt kunna yttra mig om de hade ett finger med i spelet eller inte. hade de det, ja, då var det bra. hade de det inte, då är jag inte förvånad.

men sedan dess? vad har de gjort? de har utvecklat sin pseudoideologi och byggt upp en propagandamaskin som lyckas vända allting till kvinnans fördel och till mannens nackdel. patriarkatet, patriarkatet, patriarkatet.
snacka om konspirationsteoretiker. shit.
va fan, tänk lite på det: deras teori bygger på att alla män, tillsammans (patriarkatet), förtrycker kvinnan... då låter L. Ron Hubbards teori om Xenu (http://sv.wikipedia.org/wiki/Scientologi) lika vettig.

det vore i och för sig jävligt awesome om det faktiskt vore så att 50% av befolkningen gått ihop för att i hemlighet förtrycka resten... nåväl... slutsatser man i alla fall kan dra är att feminismen inte gjort ett enda skit sen typ hundra år tillbaka. om ens det... allt det där om kvinnans frigörelse, det var kapitalismen. kaitalismen kunde tjäna på att kvinnan kom ut i arbetslivet, speciellt när alla män var ute och krigade. det var inte feminismen. det var kapitalismen.
och det är kapitalismen som håller tillbaka kvinnan i yrkesval och löneförmåner.
i de flesta yrken finns det för mannen en fördel, då han inte kan bli gravid. det hjälper honom att få bättre lön. så enkelt är det. graviditeten.

...

feminism & lohan

feminismen är en, i benmärgen, narcissistisk ideologi.

många far och flyger med ordet feminism hit och dit och påstår att den har någonting att göra med jämlikhet. det har den inte - den handlar i viss mån om jämställdhet, men inte någonstans om jämlikhet. och det är därför den är narcissistisk.

slår upp DN, och vad får jag se? jo, en kvinna som påstår sig vara konstnär för att hon målar tavlor av fittor och bygger fittor av lera.

"kvinna, älska och var stolt över ditt kön!" var budskapet. ett typiskt feministiskt budskap. feministerna är upptagna av att de ska älska sina egna kön. varför? för att mannen älskar sitt kön!

nu kanske det är jag som är fördomsfull, men i den mån jag känner feminismen och feminister är det svaret.

ja, men dåså; gå ut på stan och fråga hur många killar/män som älskar sitt kön. pratar vi genitalier kan jag ge min högra hand (vill behålla min vänstra) på att den större delen inte kommer ge ett positivt svar.

varför?

bara en narcissist älskar sina genitalier. bögar kanske gillar andra killars genitalier, men större delen är nog inte så förtjusta i sina egna.

talar vi om könet i genusperspektiv så tror jag inte att det skulle luta åt varken höger eller vänster. killar har oftast lättast för att umgås med killar på grund av det genussystem vi har, men i och med heteronormativiteten, vilken här innebär att kvinnor och män gifter sig och skaffar barn, spenderar alltså båda sina liv med det "motsatta könet".

feminismens grund var någorlunda vettig. män och kvinnor behandlades olika och hade olika rättigheter och skyldigheter. så bör det inte vara. men idag är feminismen bara en fördomsfull, rasistisk (ja, rasistisk gentemot männen), ogenomtänkt (patriarkatet är den dummaste idén någonsin, men folk luras lätt att tro på den... men bara för att mina föräldrar sa till mig att tomten fanns innebar det inte att det var sant - de ville kontrollera mig genom mina föreställningar) och narcissistisk propagandamaskin.

feminismen är min ärkefiende. den strider mot allt jag tror på. men till skillnad mot feminismen försöker jag inte ta patent på vad som är rätt och fel.

och angående kvinnan som gjorde konstverk föreställande fittor; ta itu med din relation till din mor.

[]

tanken slår mig, att jag har bara ett grundläge. ett läge som jag ständigt befinner mig i, med små variationer upp och ner, vänster och höger. vad jag än gör är det läget konstant; det är vad som utgör mig; det är min person.

jag är konstant depressiv.

även om jag skrattar, ler, skiter och faktiskt har en bra stund, vilket jag inte påstår att jag inte kan ha, ligger grundläget på lur som ett brus av bladder. samtal, ord, miner, tonlägen. det får mig att uppfattas som cynisk, vilket jag egentligen inte är. jag har en väldigt positivistisk människosyn, dock inte folksyn. jag har en hög tolerans och acceptans för människor och deras avigsidor.

men allt jag gör, allt jag strävar mot, gör jag inte för att jag vill det; jag gör det för att jag vet att jag faktiskt borde vilja det och jag behöver göra det. jag vet att det är bra för mig och att det kan vara saker som får mig ur grundläget... en vacker dag... men skulle grundläget få bestämma skulle jag sitta i ett hörn resten av mitt liv. en och annan bok skulle vara trevligt. nån som ibland kom förbi och tittade in så att jag inte växt fast i väggarna.

och det vet jag att jag inte får. att jag inte kan.

[]

hur uppskattade censureraren lindsays bröstvårtas lokalisation?